Svensk ordbok 2009, webbversion
verb beblandade beblandat
be·bland·ar●ha (alltför) nära umgänge
med oönskade personer etc.
ibl. iron.sociol.han reser första klass för att slippa beblanda sig med populasen○spec.ha könsumgänge med djur
att beblanda sig med oskäliga djur kunde förr bestraffas med dödenbeblanda sig (med ngn/ngt)sedan 1531jfr fornsv. beblanda ’blanda’
Subst.:beblandelse