Svensk ordbok 2009, webbversion

beblan´da sig verb beblandade beblandat be·bland·ar●ha (allt­för) nära um­gänge med o­önskade personer etc. ibl. iron.sociol.han reser första klass för att slippa beblanda sig med populasen○spec.ha köns­umgänge med djur att beblanda sig med o­skäliga djur kunde förr bestraffas med dödenbeblanda sig (med ngn/ngt)sedan 1531jfr fornsv. beblanda ’blanda’ Subst.:beblandelse